Norrdans och Gjallarhorn
Two duos, two trios och Beautiful beast
Koreografier: Ohad Naharin och Thomas Noone
Musik: Gjallarhorn
Scén: Tonhallen, Sundsvall
Recension: Karin Kämsby, Danstidningen, må 22 apr 2013
Kraftfullt och intensivt till folkmusik
Norrdans turnerar i vår med koreografier av Ohad Naharin och Thomas Noone, i ett helaftonsprogram för stora scener. Kvällen inleds med Ohad Naharins 20 minuter långa Two Duos & Two Trios. Koreografierna utförs med samma snabba och exakta rörelseintelligens som vid premiären i december 2012. Om möjligt är trion Park ur Moshe från 1999 och duon B/olero från 2008, ackompanjerad av en dekonstruktion av Maurice Ravels Bolero, nu ännu mer underhållande. Det här kan ses hur många gånger som helst utan att det blir tråkigt.
Efter paus ställer sig folkmusikerna i Gjallarhorn med sina instrument i scenens bakre högra hörn. Bland de medverkande märks den välkände slagverkaren Petter Berndalen och folksångerskan Ulrika Bodén från Ångermanland.
Musiken i Beautiful Beast består av medeltida ballader på finska och svenska, kulning samt koralimprovisationer, också de med medeltida klang. I musiken förekommer enbart jämna taktarter och inga polskor som i Residansprojektets uppsättningar. Där har samtida koreografer arbetat med folkliga dansare och folkmusik, nu senast i ett verk av Örjan Andersson. Koreografin i Beautiful Beast saknar spår av folkliga danstekniker och dansarna är inga folkdansare. Ändå har uppsättningen en stark prägel av folklig kultur.
De sångtexter som går att uppfatta, för den som inte kan finska, berättar om en häst som till varje pris vill vara kvar hos sin ryttare kungen, en jungfru som råkar ut för saker i en grön lund, med mera. Själv avstår jag från att tolka Thomas Noones koreografi som en bokstavlig illustration till texterna, utan ser den mer som en arkaiserande bild av en mänsklighet på närmast djurisk nivå, där reptilhjärnan stundtals tar över, som hos aggressiva unga män nära att börja slåss.
Dansen uttrycker musikens stämningslägen men samtidigt är Thomas Noones rörelsespråk abstrakt som i hans tidigare verk för Norrdans. Dansare dras till varandra, bildar grupper, stöter bort varandra och vänder nästan ut och in på sig själva i ett intensivt sökande efter uttryck.
På scenen står en samling enkla pallar i trä. De flyttas runt, byggs upp på varandra i olika formationer eller ställs fram för att sitta och vila eller dansa på. Dansarna bär svarta koltliknande ärmlösa dräkter formgivna av Anton Hörnfeldt. Musikernas kläder har skapats av Sarah Mårskog.
I en avslutande duett till ett Kyrie eleison tar Fanny Barrouquère och Toby Fitzgibbons av sig dräkterna och dansar halvnakna.
Kombinationen av den suggestiva musiken och de skickliga dansarna i den elektrifierade koreografin är oslagbar. Tillsammans på scenen arbetar musiker och dansare upp en kraftfull intensitet som gör mig entusiastisk. Kanske ska man vara besatt av folkmusik för att riktigt tycka om det här, men i så fall är det guldläge. Har det någonsin tidigare hänt att samtida dans ackompanjeras av kulning?
Beautiful Beast förmedlar kraft ur historien inför mötet med nutid och framtid.